Mamma ringde idag och berättade ett sorligt besked, vår älskade gamla dam Smulan gick bort idag. Hon hade under hela natten haft svårt att andas och när hon väl blev undersökt kunde de knappast höra hennes hjärtslag eftersom hennes lungor var fullt med vatten. Beslutet blev att tyvärr ta bort gumman men det var för hennes egna bästa och hon skulle få det så mycket bättre. Hon var ju med 20 år, asså 100 människorår och har haft ett långt - fridfullt liv.

Allting började med att min mormor började mata den vita lilla utekattungen som inte hade ett hem eller någon mamma. Längre fram tog mamma och min bror hem henne till oss i Örby, tog hand om henne (då fanns inte jag ännu) och ända sen dess har hon funnits i vår familj. Känns skönt att de hjälpte henne och att hon fick en chans i livet, vilket alla utedjur borde få enligt mig.
Hon var den mest lugnaste, försiktigaste och snällaste katten man kunde önska sig och man kunde inte göra nått annat än att mysa & leka med henne.

Kommer sakna dig nått enormt Snuttan, glöm inte hälsa Cley, Ruben, Putte & Lukas när du träffar dem. Saknar & älskar er alla, ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta!